Träningsglädjen åter

Efter en längre tids svacka i träningen känner jag nu att suget börja infinna sig igen. I september förra hösten gick jag med bestämda steg till friskvårdskompaniet och köpte ett träningskort för 6 månader. "Nu ska här tränas" tänkte jag. Det fanns liksom inget som kunde hindra mig. Dessutom hade jag en god rutin i min träning när jag bodde i Umeå. 3-5 gånger i veckan tränades det som regel så varför skulle det inte bli på samma sätt sedan jag flyttat till Skellefteå?

Hm...så här i efterhand kan konstateras att höstens träning inte innefattade 3-5 pass i veckan, snarare 3-5 pass på en termin (!) Delvis har det så klart berott på ren lathet men också på att den träningsgläje jag tidigare kände inte har infunnit sig. På de få pass jag har varit, har jag mest sneglat på klockan och tänkt att "tar det aldrig slut" eller "det kan inte stämma att det bara har gått 15 minuter av passet. Klockan måste ha stannat"

Men nu har en ny Ida fötts eller så kanske man kan säga att den gamla Ida har återuppstått. Förra veckan körde jag 3 träningspass och detsamma denna vecka. Nu är jag precis hemkommen från ett pass som kallas power strike vilket påminner en hel del om body combat som var ett av mina favoritpass när jag tränade på Iksu i Umeå. Båda passen är riktigt svettiga då man under 60 minuter måttar slag och sparkar i luften i takt till fartig musik. Detta rekommenderas starkt! Och det känns verkligen att man har tränat efteråt. Dock känner jag att min träningsvärk inte kommer att vara nådig imorgon eftersom jag redan nu har svårt att lyfta armarna över huvudet. Men det är så ett bra träningspass ska vara. Det ska kännas att man lever.