Boktips!

"Detta var gubbjävlarnas krig, uttänkt och drivet av gubbar, men det var de ungas liv som de spelade med och offrade för sina idéer [...] Gubbarna kompenserade sitt sinande testosteron genom att hetsa de unga till att döda, genom att sätta knivar i deras oskuldsfulla händer och skicka dem att skära halsen av sina grannar. Vidrigt! De impontenta gubbarna var de värsta krigsförbrytarna som i säkerhet, långt från fronten, köpte vapen, förberedde och ledde kriget, planerade och organiserade massakrer på civila, genomförde etnisk rensning, våldtog, rekryterade fler soldater, skötte krigsplaceringar och drev den så omistliga politiska propagandan." (Fausta Marianovic' Sista kulan sparar jag åt grannen)

Hennes mor är serb, hennes far är kroat. Hon är således...varken serb eller kroat, eller både och? Det är hur som helst inget som huvudpersonen ägnat någon större vikt vid då hennes uppväxt präglades av den kommunistiska politiken som hon också blev en hängiven anhängare av. Dessutom är hon ateist och har aldrig behövt ta ställning till vilken trosuppfattning hon ska ha. Hennes äldsta son som hon fick redan vid 16 års ålder med en man som försvann ur bilden redan före sonens födsel är precis som sin mor både kroat och serb och på samma gång också katolik och ortodox. Hennes man är muslim och hennes yngsta son blir således lite katolik, lite ortodox och lite muslim.

Den kvinna vi får följa i boken är alltså tvåbarnsmor, ateist och gift med en till en början ickeutövande muslim, bosatt i staden Doboj i Bosnien och dessutom ägare av en egen restaurang. Allting är frid och fröjd men så i början av 90-talet när boken tar sin början händer något. Helt plötsligt är ditt ursprung och din nationalitet väldigt viktiga. Människor blir allt mer medvetna om vem de är, var de hör hemma och vilket parti de ska rösta på för att visa sympati för det egna folket, den egna etniciteten. Även huvudpersonens man blir från en dag till en annan väldigt politiskt intresserad, men själv känner hon sig helt apatisk inför tanken på att etnicitet är en del av den egna identiteten.

Oroligheterna ökar dag för dag, det ryktas om krig men huvudpersonen kan bara inte tro att det kan hända där. Där är som är så lugnt. Men så kommer dagen när kriget utbryter och det som följer är en intensivt gripande skildring av kriget på Balkan där den äldsta sonen som precis har fyllt 18 år kallas in i kriget på den kroatiska sidan och där tvåbarnsmodern i vredesmod bokstavligen uppsöker sin son vid fronten för att hämta hem honom.

Sista kulan sparar jag åt grannen är delvis självupplevd av författaren Fausta Marianovic' som 1992 kom som flykting med sina två söner till Sverige och som idag bor och arbetar som sjuksköterska i Umeå. Hennes bok har givit mig så otroligt många insikter. Hon pekar på krigets grymheter och i citat ovan ger hon också en träffsäker beskrivning av vem som dikterar villkoren i detta krig.

Och inte bara detta krig, när man tänker efter.