Några synpunkter

Förlåt mig för att jag har försummat dig, kära blogg. Men jag är ju inte blondinbella så det är ingen risk att jag förlorar min status som bloggdrottning i Sverige. Imponeras dock av alla som gör ett eller fler inlägg i sin blogg varje dag, eller åtminstone ett flertal per vecka. Det tyder på en enorm kreativitet, eller ett enormt behov av att synas, eller möjligtvis ett extremt händelselöst liv som ger utrymme för bloggande. I och för sig måste det senare i så fall innebära att många av blogginläggen är påhittade?

Och nu något helt annat.

Förra söndagen satte jag mig förväntansfull framför teven och kanal 5 kl 21.00. Det var Filip och Fredriks nya show som lockade. Men jag måste säga att besvikelsen blev rätt stor. Okej, deras signum har på något sätt alltid varit att surra så in i helvetes mycket de bara kan och lyssna med en tredjedel av örat på någon annan. Men jag tyckte inte att detta gjorde sig så bra i deras nya show. Det blev...pinsamt. Jag satt faktiskt och skämdes i min soffa, framför allt när de hade Marlyn Manson och Jonas Gardell (rolig kombination dock, så det ska de ha cred för) i sin soffa. Det blev liksom det halvt sagda intervjun igenom.

Men jag ska ge det en chans till; en premiär är trots allt en premiär.

Historia

Idag fick jag en akut längtan efter historia, alltså att läsa historia. Att läsa mycket historia! Att fullkomligt gräva ner mig i allt som ligger i det förflutna. Land för land, epok för epok, år för år. Jag vill se samband, orsaker och konsekvenser i det historiska förloppet. Jag vill studera hur forskningen vrider och vänder på dessa orsaker och konsekvenser. Jag vill studera historiens alla inriktningar; socialhistoria, militärhistoria, mentalitetshistoria, ekonomisk historia, idéhistoria, litteraturhistoria, språkhistoria etc. etc. Jag vill veta allt!

Under lunchrasten drömde jag mig bort till föreläsningarna i historia på universitet i Umeå. När jag satt där och frenetiskt antecknade alla historiska fakta och forskningsteoretiska förklaringar som de historiskt kunniga föreläsarna sköljde över oss. Och hur jag efter föreläsningen skyndade mig hem och stoppade huvudet i boken för att läsa mer. Jag var hur vetgirig och energisk som helst, när jag tänker efter.

När jag vaknade upp ur mina dagdrömmar insåg jag att det är drygt sju år sedan jag satte min fot på Umeå Universitet för första gången och att det är två år sedan jag flyttade från Umeå och började jobba. Hur är det möjligt att tiden kan gå så snabbt? Och under dessa sju år har det skrivits en enorm mängd historia. Hur ska jag hinna hämta igen allt som jag har missat?

Tack och lov fanns "aha - modern kunskap för alla" om år 2008 att avhämta på ICA idag. Jag får börja med att plöja igenom den för att sedan börja från andra hållet, dvs från "urminnes tider" fram till idag.