Först in, sist ut...

...på fredagar. Alltid så. Det ekade tomt i korridoren när jag lämnade jobbet strax före halv halv sju ikväll och det kompakta mörkret gjorde att jag nästan inte hittade ut från byggnaden. Men jag är absolut inte bitter, utan mycket tacksam över att ha ett jobb i dessa tider.

Om jag inte hade ett jobb skulle inte heller fredagarna känns så makalöst sköna. Så underbart härligt det är att åka hem och veta att imorgon, imorgon behövs ingen väckarklocka. Imorgon kan jag ta god tid på mig med morgontidningen och läsa varenda liten notis. Imorgon kan jag äta en lååång frukost.

Ja, det är nåt visst med fredagskvällar. Lördagskvällar är inte heller helt fel. Och söndagskvällar...ja det är en annan femma.

Och angående gårdagens inlägg så kan jag bara säga att det sista avsnittet av "De halvt dolda" var helt suveränt och alla trådar knöts ihop på ett snyggt sätt. Tack Jonas Gardell!